Akta er för snabeldrakar!

Nu har det gått två veckor sedan lilla jag flyttade in hos min nya husse och matte. Pappa Jonte tycker väl sådär om mej. Han går och smågruffar på mej när vi är inne, men ute fungerar det bättre. "tant" Kim är toppen att leka med trots att hon är JÄTTESTOR jämfört med lilla mej. Man kan hänga i halsskinnet på henne utan att hon blir arg. Det är också roligt att klänga och brottas med henne, hon förlorar alltid kampen. Tänk att man kan vara så klen när man är så stor som "tant" Kim.

Det kliar i tänderna också något otroligt och då får man hitta något att tugga på. Då har jag hittat papperskorgen inne på mattes kontor. Det gör man konfetti utav, men då kommer snabeldraken fram och då gäller det att gömma sig bakom stövlarna i hallen.
Pappa Jonte har visat att man kan tugga sönder gosedjur och sprida ut allt innehåll på golvet. Det var inte populärt hos matte. Hon släppte ut snabeldraken igen och grälade på papsen, stackars paps.
Jag hittade något nytt trevligt en dag, men tyvärr så kom husse på mig. Han kom in i rummet och frågade vad jag gjorde. Tydligen får man inte rota i blomkrukorna och tugga på jord och dekorationsstenar. Då får man bannor och draken släpps lös igen.
Matte har roliga djur ute. De snattrar och kacklar jämt. När de tror att allt är lugnt då sätter man in attacken. Då grälar matte på mig, men snabeldraken släpper hon inte lös i alla fall. Den får tydligen inte gå ut.
Jag har också fått följa med matte och husse på något som de kallar söndagsmiddag hos husses mamma och pappa. Det var mycket trevligt, men matte stängde alla dörrar in till rummen. Hon litade inte riktigt på mig. Vad menade hon med det? Men hur som helst jag såg ingen snabeldrake där. /Asta

Asta har kommit hem

Nu är man med tre hundar. Asta är dotter till Jonte och alltså en Jack Russel. Det är igentligen konstigt, alla våra hundar som vi har nu är ju egentligen inte planerade att införskaffas precis då när de kom in i familjen. Jonte som efterträdde den gamla schabradoren Sally, kom helt plötsligt en dag efter ett telefonsamtal där uppfödaren undrade om vi inte ville ha den valp som var kvar. Vi hade ju pratat på att skaffa en "trassel". Efter ett snabbt snack med maken så blev det "OK kom med valpen".
En dag några år senare blev det dags för svärföräldrarna att avliva sin gamla hund och svärmor ville ha en ny stor svart hund.
I en annons en dag hittade vi en kull med schabradorvalpar och de kom hem med en sött litet knyte. Knytet växte och växte och blev en STOR, stark,svart hund. Ingen utav dem orkade med denna styrka, båda närmade sig åttio årsstrecket och svärmor skulle operera hjärtat. Då var det lite pinsamt, kunde de ha sådan tur att vi kunde ta över hunden så att hon fanns kvar i familjen. Man avlivar ju inte ett friskt djur gärna och sälja vidare var otänkbart. Jodå det var klart att vi tog emot Kim. Detta var verkligen inte planerat.
Nu var det dags igen. Lille Jonte hade ett hemligt möte med Embla i skogen och det blev valpar naturligtvis.
Jag vågade inte lägga fram tanken att det kunde i alla fall vara roligt med en ättling efter honom. Det gjorde min man istället och så blev det och idag hämtade jag henne.
Som tur är så är Jonte en snäll pappa åt dottern och Kim är så försiktig hon kan vara. Det är inte lätt för henne, hon är ju så glad i hela kroppen och klumpig. Så det skall nog gå bra. Det skall nu bara läras ut att vara rumsren.

Nu har det löst sig

Vilken bra support jag fick. Det visade sig att jag var tvungen att ändra lite i inställningarna. Programmet var inställd på att en fader måste var minst 15 år gammal och människför att vara möjlig fader till det barn jag ville ha in. Nu är det ju så att en häst kan faktisk bli pappa vid tre års ålder och detta ville ju inte programmet godkänna då hingsten i mitt fall var sju år. Så med lite justeringar fungerar det och jag kan köra på igen. Toppen!!!

Jag har kört fast!!!!

Jag sitter och slår i mina stamböcker och för in den ena hästen efter den andra och länkar ihop dem. Det går som på räls,då!!!!!!!!!!! helt plötsligt är det stopp. Varför finns inte Sleipner 155 inte med i den manliga söklisten?, det gjorde han ju nyss. En koll i arkivet, jodå han finns inskriven och han är ihoplänkad med flera andra avkommor. Ett försök igen, men det är totalstopp.
Har nu kontaktat supporten och får ett snabbt svar:
-har du satt in honom som en man?
- Ja, det har jag och det fungerar ju på en del av avkommorna.
Så har konversationen börjat. Så nu får vi se om det blir något positivt slut.

Rugghönor

Hönsen ser för bedrövliga ut. De ruggar som värst. När det sedan regnar på dem så blir de ännu värre. Min fina gammeltupp "Captain Morgan" ser "görlöjlig" ut, nästan inga fjädrar på halsen och 1 stjärtfjäder kvar. Det är tur att de inte skall ställas ut.
Det är likadant varje år. När det är dags för anmälan till hönsutställning, då tappar alla mina höns fjädrarna. Så jag skall nog inte tänka på att ställa ut dem..............

Jag är beroende

Jag har många gånger funderat på att börja med släktforskning. Två av min kusiner håller på med detta och det verkar kul. Det är ändå så att komma igång är lite "träligt" och för att öva lite har jag gett mig på mitt Nordsvenska stos stamtavla. Det är så himla kul tycker jag att slå i dessa böcker och föra in uppgifterna som jag kommer fram till, i det säktprogram som jag har fått av min ena kusin.

För att få tag i alla uppgifter gäller det att få tag i alla stamböcker. Jag saknar just nu 16 stycken av dem. Jag ligger i som en tok efter dem och lättast är att gå in på TRADERA. Jag har gjort mina fynd, men till vilket pris. Folk är som galna efter de första stamböckerna. För nr2 fick köparen betala 1255:-. Då var det en häftad bok. Jag var med upp till 1000:-, alltså måste jag vara lite galen också.

Det här med Tradera är som ett gift, jag är inne varje dag och letar efter något trevligt. Det är olika saker till dockhusen som jag har och naturligtvis stamböcker över Nordsvenskar och för mina döttrar över Arabiska hästar. För Posten är detta forum en "guldgås" Det dom har tappat i porto på brev, får de in på alla dessa försändelser som far kors och tvärs i Sverige.

Så förutom att jag spordiskt röker, ja ja jag vet att det är idiotiskt, så har jag svårt att slita mig ifrån släktforskningen, Tradera och "Mcleods döttrar". Jag är beroende. Kommer det att vara en bloggare också bli ett beroende?