Jag saknar min son

Nu har jag inte sett min son på en och en halv vecka. Han har äntligen fått körningar efter att ha gått arbetslös sedan i mars. Han hade då kört grus bl.a. nere i Älvängen till ett vägbygge. Så kunde han inte köra den bilen för den var inte miljöcertad och då var det slut på jobb hos den åkaren. Så äntligen hörde denna nya åkare utav sig med sitt intresse av min son för lite körningar. Det började med en körning till Alingsås och därifrån har han hamnat i övre Norrland. Senast vi hörde utav honom var han i Abisko. Vet ni hur långt uppe det är? Kolla er Atlas. Närmast hem var när han fick en körning till Filipstad. Då var han inne på de sista kalsongerna och hade hemlängtan. Då sa jag till min man, kan du inte köra dit upp med rena kläder och ta gärna med dig svärfar så kan han få se hur hans barnbarn jobbar. Det var inga problem. Den gamle tyckte det var trevligt att få åka med och det passade på att hälsa på en syster till honom i Arvikatrakten. En annan som var nöjd var svärmor. Hon fick en dag för sig själv.

Själv fick jag en kompisträff i stan med en gammal skolkamrat och granne. det var jättekul att få träffa henne efter all dessa år. Men nu skulle det allt vara roligt om jag kunde få se min son hemma igen, åtminstone en dag.

Höet är bärgat

Idag har vi haft en relativt lugn dag. Min man körde sin mor till Näl för en träff med doktorn. Innan detta lämpade han av mig och Jenny på Överby köpcenter för lite shopping. Det blev två par skor och en tvättkorg, samt en dvd med den gamla serien från -78 "Mot alla vindar".

Det är alltid roligt att köpa sig några roliga skor och inte vanliga tråkiga svarta eller vita. Först såg jag de rosa och sedan de gröna med prickarna och fick naturligtvis beslutsångest. De fick bli båda paren.

Att vi fick en fridag idag var att nu var höet bärgat in i ladan. Det blev lite nervöst när pressen gick sönder i måndags för han som skulle fixa höet åt oss. Det var nämligen lovat ett litet åskväder på onsdagen, men det kom redan på tisdagen och det blev två små skogsbränder, men inget regn hos oss. Höet klarade sig och igår kördes det för fullt och ett gäng kom och hjälpte till att få in det snabbt i ladan. Jenny fixade saft och bullar som avnjöts medan vi väntade på vagnarna.

När jag kom hem klädde jag av mig och gjorde mig färdig att ta mig en dusch och klev sedan in i duschen. Iiiiiiiihhhhh!!!! något rörde sig på golvet. Jag står som kletad uppefter väggen och skriker på min man

-Ta bort den!!!!

-Vad är det? gastar han tillbaka.

-En äcklig padda. Tjuter jag tillbaka

Precis när min man kommer in på toaletten rör sig paddan igen (det var en knytnävsstor mahognyfärgad pladuska) jag bara gastade ur vägen och hoppade hur duschen samtidigt som jag knuffade undan gubben. Behöver jag säga att han hade det mycket muntert? Han petade i alla fall in djuret i en hink och muttrade att den så lite torr ut.

- Paddor vill inte bada i för mycket vatten, de vill bara vara i fuktig miljö förklarade jag för honom. - Det är grodor som badar och simmar. Ja han bar ner paddan till avloppsdiket så den fick välja själv hur den ville ha det. Jag fick i alla fall duschat ensam sedan.