Hönsutställning

Jag har haft några höns och ankor på utställning. Jag har inte vetat om mina höns och ankor har varit rastypiska. För att få veta detta anmälde jag dem till en utställning där domare fick titta på dem och ge sitt utlåtande. När jag skulle samla ihop djuren här hemma så hade naturligtvis de flesta börjat rugga och såg ut som hönserihöns. Detta gick lika snabbt som när ett Askträd får sig en ordentlig frostknäpp och tappar alla blad på en gång. Det skedde på samma sätt med hönsen. Som tur var fanns det tre höns och fyra tuppar som inte hade hunnit med de andra i detta. Dom åkte ner i boxarna plus tre Holländska dvärghöns jag köpte här i höst. Herr och fru Anka åkte också ner i en box. Detta var på fredag eftermiddag och jag åkte iväg med dem till Backamo. Igår lördag kl. 12.00 skulle vi utställare få läsa domen på våra djur. Jag hade inte räknat med så bra poäng på Rhodisarna, men döm om min förvåning, en höna hade krafsat till sig hela 90 poäng. De andra hade fått 86.87.88.89 och en blev nollad pga. att det fattades en klo på en tå. Jag var helnöjd. Holländarna fick 90 och 93 poäng. Mignonankorna 90 och 92 poäng. Högsta poäng man kan få är hundra. Jag är alltså glad för nu vet jag att det inte är helskit jag har i hönsgårdarna. Jag pratade med vår ordförande i hönsföreningen som också är domare och han sa att färgen på Rhodisarna var bra, så skulle de se ut. Kammen växte på mig också och bröstet började blåsa upp sig på mig. Det har varit en toppenhelg trots skitväder och leriga hönshagar.

För blåsigt för mina höns

Igår fick jag äntligen satt in fönstret i hönshuset. För ett par månader sedan när det inte var så kallt plockade jag ut det ena fönstret i hönshuset för att få nya rutor i bågen. Båda rutorna var nu väck efter att den ena gick sönder efter ett tuppslagsmål och det andra gick i väggen när rutan flög upp vid ett vindkast. Jag kan då säga att det blev mycket glasflis i hagen.

Så i torsdags fick jag hämtat fönstret hos glasmästaren och målade sedan utsidan. Resten får vänta till våren. Så hade det äntligen torkat så mycket att det skulle gå att hänga upp.

Glad i hågen konkade jag ut eländet och då hände det som inte skulle hända. Det ligger en stendj... ivägen och naturligtvis skulle jag snubbla över den. På den korta tid som det tog att falla framlänges hann jag snabbt säga många fula ord. Hur gick det då med fönsterrutan kanske du undrar? Den klarade sig!!!! Jag fick ett par skitiga jeans, dåligt humör och en trasig jacka. Den översta knappen fastnade i hönsnätet och ilsken som jag nu var så slet jag tag i jackan och kvar i nätet sitter knappen. Efter att ha slitit mig loss och kravlat mig upp tar jag mig in i hagen med rutan. När jag riktar in mig på att sätta fast rutan, ser jag i ögonvrån min son stå bredvid mig.

-Vad vill du då? nästan snäser jag åt honom.

- Pappa sa att jag skulle hjälpa dej att hänga upp fönstret.

Det var nästan att jag i mitt dåliga humör skulle sagt ""Det gör jag själv", men jag lugnade mig supersnabbt och lät honom göra det.

Under tiden så hade min man fått tag i lite skruvar och konsoller för att sätta upp nya sittpinnar åt hönsen. Det blev så bra så. Nu kan alla tio hönsen i detta hus sitta på pinnen och slippa få kompisarna skit på ryggen och inte blåser det in på dem längre. Nu är det bara äggreden de skulle behöva, men det får vänta ett litet tag. De har ju ändå "äggstanning" nu

Visst är de väl bra!!! Lyssna...

Tennessee Drifters - ett lokalt band.