Fågelhund

Jag trodde i min enfald att Jack Russelterriers var grythundar, men där har jag fel. Min lilla Asta är en fågelhund. Hon jagar höns och ankor. Flaxar de upp i luften hoppar hon efter dem och hon hoppar högt för att vara så liten. Idag får jag höra ett herrans väsen från en anka. Jag far ut genom dörren och ropar på Asta då jag anar oråd. Vad kommer runt knuten på huset om inte lilla Asta med min vita mignonanka i käften. Den hängde slappt i gapet på hunden och jag röt, "Vad håller du på med?" varpå hon släpper sitt "byte" och den far upp på benen och springer iväg. Puhh! tänker jag i samma stund som jag sätter av efter hunden och får tag i henne efter ett varv runt huset. Hunden blir skakad i nackskinnet och bannad för att därpå åka in i buren tillsammans med sin far. Den stackars fadern tror i kalabaliken att han har gjort något fel och ser skamsen ut också. Så det är bara att lugna ner honom att matte är inte arg på honom.
Så nu vet ni det att "trasslar" är inte enbart grythundar. De är fågelhundar också.

Magsjuka och skogskörning

Nu är jag inne på min fjärde dag med magsjuka. Jag har aldrig varit med om något så envetet i magsjukeväg. Det brukar vara över på ett par dagar. Jag har levt på coca cola, isglass, ett par smörgåsar och två korvar. Smörgåsarna och korven åt jag när jag tyckte att nu verkade det vara på bättringsvägen, men inte då efter några timmar kom det upp igen. Så nu vet jag inte vad jag skall stoppa i mig mer än colan. Glassen är slut och maten vill jag inte ha. Har föresten gått ner fyra kilo på dessa dagar, men det är väl inga problem. Det säger väl bara poff så är man uppe i matchvikt igen (tungvikt).

Är det föresten någon mer än jag som tycker coca colan nu för tiden smakar vattnigare än förr, speciellt i de stora flaskorna? Jag kanske inbillar mig och jag är innerligt trött på avslagen cola.



Det som är tråkigast just nu är att jag inte kan gå och titta på när en bekant till mig kör fram mitt timmer och massaved med sina Nordsvenska hästar. Skogen hade blivit bra ruffsig efter att fått ha vuxit upp lite hipp som happ efter en storm för ca. trettio år sedan. Grannen vid detta skifte undrade om vi inte kunde göra en liten gallring för det började bli rätt dystert på deras tomt. Jag tog då och kontaktade Thomas om detta och han fick med sig en man från Sydved. Det enda vettiga var att såga ner det mesta. Björk och fura får stå kvar.

En liten skördare tog ner allt på en dag. Jag kan undra hur länge det skulle ta för min man att såga ner allt detta. Det blev mer än man trodde. Nu var detta det enda i maskinväg som jag kunde tänka mig skulle gå i min skog. Eftersom jag är älskare av Nordsvenskar och har en själv och tycker att man skall vara försiktig med hur man far fram i skogen vid avverkningar så var det enda riktiga valet att ta hit en som jobbar med hästar i skogen och då fick Thomas göra detta. Vi kanske hade tjänat på att ta ner skogen själva och ta ut allt själva, men vi har inga maskiner och sådan hjälpmedel som behövs för att skona kroppen i sådant här arbete. Jag är ändå glad om det inte går back och jag har bidragit att skona en bit skogsmark för förstöring. Jag har också bidragit att några personer har haft några timmars jobb och att ett par hästar har fått sitt berättigande i miljövårdshänseende och att de behövs i framtiden också.

Den Nordsvenska hästen är för mig den mest användbara hästen även om jag personligen inte nyttjar den fullt ut.
Vill ni se bilder på hästarna i min skog så har min dotter varit framme och fotograferat dem. Kolla in på lessontokigs blogg.