Gott Nytt År

Idag för ett år sedan, var jag iväg för att fotografera en nordsvensk häst till omslaget av tidningen som FNH i Bohuslän ger ut (FNH= föreningen nordsvenska hästen). Om ni inte kommer ihåg det så kan jag påminna om att det var svinkallt den dagen. Näsvingarna klibbade ihop vid varje andetag. Vi hade inte mycket snö som ni ser på bilden, men is. Folk åkte skridskor på isarna så det sjöng. Har ni hör när isarna sjunger. Ett mycket underligt ljud. Till och med hästarna på bilden undrade var ljudet kom ifrån. Deras husse och hans syster var ute på isen och svischade runt.

I år ser ju vårt vinterland annorlunda ut, men det är ändå kallt. Så vad tror ni? Är vi som är medelålders och äldre tillbaka till våra barndoms vintrar?

Stora barn och små barn

Att var förälder är ju något som man är livet ut. Det är ju inget nytt och man har ju normalt mycket glädje och en del oro över dem.

Barnen har jag som tur är ingen oro över att de skulle vara arbetslösa även om en av dem är långtidssjukskriven. Hon har ju i alla fall kvar sin anställning. Hennes sjukdomar är något som man önskade henne att slippa. Man är glad för hennes skull när hon har bra dagar och kan vara uppe och pyssla och fixa det fint i sitt hem. Att hon sedan orkar jaga runt sin bror med olika göromål, det är bara nyttigt för honom. Skall han så småningom bli sambo är det lika bra att han lär sig.

Den andra dottern lever med sin sambo och barn. Där flyter det på och barnen är mormor och morfars godingar.

Det är inte klokt vad åren går fort när man ser på dem vad de växer och utvecklas. Man såg inte på samma sätt med sina egna.

Moa är ju snart sju år (23 dec.) och är härlig att sitta och prata med om dittan och dattan. Hon är gärna uppe hos mormor och morfar. Här skall det ritas, klippas och klistras, samt leka med dockskåpen eller Barbie. Ibland skall hon ut och promenera med hundarna. Då har hon kommit på att man kan gå över till grannen på andra sidan berget. Är dom ute då skall hon prata en stund med dem och sedan komma hem till oss och skvallra vad hon har hört och sett.

Så har vi lille Jonas nyss fyllda två år. Vad han pratar!!!!!!!!!! och vad han hittar på olika saker att sysselsätta sig på. Med det så inkluderar han oss andra med att hela tiden springa efter och kolla vad han gör.

När han kommer till oss, då framför han sin önskan om glass. I fredags ansåg han att morfar skulle köpa det för det var ju slut förra gången han var hos oss. Att morfar hade köpt det visste han inte om, men nu skulle det poppas popcorn och han blev utan glass.

Efter popcornsmys frågade jag om han var trött. Det var ju klart att han inte var, men med lite lirkande om bokläsning och att mormor också skulle gå och lägga sig så gick det. En Pelle Svanslös och några sparkar i ryggen på mej så sov han som en stock och det gjorde nog jag också strax efter.

Att han är företagsam och orädd i många saker har vi ju märkt. En dag ringde hans mor hem till sin far och frågade om han kunde kolla om Jonas var uppe hos oss. Hon hade nämligen gått på toaletten och när hon kom ut så var ungen väck. Han fanns inte i huset eller på gården.

Morfar ut och tittar och vem kommer på vägen om inte lille Jonas. När han får syn på morfar förklarar han att nappen ligger i fickan. Han vet att morfar inte hör vad han säger om nappen är i munnen.

Att han mor blir förvånad att han har gått ända upp till oss (400 m), han som inte kan gå med dem utan att han skall bäras. Nu kunde han minsann gå själv.

Tänk vilket privilegium jag och min man har som lever så nära våra barn och barnbarn. Tro inte att vi springer ner varandras dörrar, men det är skönt att slippa ta bilen för att åka till dem.

Hönsutställning

Jag har haft några höns och ankor på utställning. Jag har inte vetat om mina höns och ankor har varit rastypiska. För att få veta detta anmälde jag dem till en utställning där domare fick titta på dem och ge sitt utlåtande. När jag skulle samla ihop djuren här hemma så hade naturligtvis de flesta börjat rugga och såg ut som hönserihöns. Detta gick lika snabbt som när ett Askträd får sig en ordentlig frostknäpp och tappar alla blad på en gång. Det skedde på samma sätt med hönsen. Som tur var fanns det tre höns och fyra tuppar som inte hade hunnit med de andra i detta. Dom åkte ner i boxarna plus tre Holländska dvärghöns jag köpte här i höst. Herr och fru Anka åkte också ner i en box. Detta var på fredag eftermiddag och jag åkte iväg med dem till Backamo. Igår lördag kl. 12.00 skulle vi utställare få läsa domen på våra djur. Jag hade inte räknat med så bra poäng på Rhodisarna, men döm om min förvåning, en höna hade krafsat till sig hela 90 poäng. De andra hade fått 86.87.88.89 och en blev nollad pga. att det fattades en klo på en tå. Jag var helnöjd. Holländarna fick 90 och 93 poäng. Mignonankorna 90 och 92 poäng. Högsta poäng man kan få är hundra. Jag är alltså glad för nu vet jag att det inte är helskit jag har i hönsgårdarna. Jag pratade med vår ordförande i hönsföreningen som också är domare och han sa att färgen på Rhodisarna var bra, så skulle de se ut. Kammen växte på mig också och bröstet började blåsa upp sig på mig. Det har varit en toppenhelg trots skitväder och leriga hönshagar.

För blåsigt för mina höns

Igår fick jag äntligen satt in fönstret i hönshuset. För ett par månader sedan när det inte var så kallt plockade jag ut det ena fönstret i hönshuset för att få nya rutor i bågen. Båda rutorna var nu väck efter att den ena gick sönder efter ett tuppslagsmål och det andra gick i väggen när rutan flög upp vid ett vindkast. Jag kan då säga att det blev mycket glasflis i hagen.

Så i torsdags fick jag hämtat fönstret hos glasmästaren och målade sedan utsidan. Resten får vänta till våren. Så hade det äntligen torkat så mycket att det skulle gå att hänga upp.

Glad i hågen konkade jag ut eländet och då hände det som inte skulle hända. Det ligger en stendj... ivägen och naturligtvis skulle jag snubbla över den. På den korta tid som det tog att falla framlänges hann jag snabbt säga många fula ord. Hur gick det då med fönsterrutan kanske du undrar? Den klarade sig!!!! Jag fick ett par skitiga jeans, dåligt humör och en trasig jacka. Den översta knappen fastnade i hönsnätet och ilsken som jag nu var så slet jag tag i jackan och kvar i nätet sitter knappen. Efter att ha slitit mig loss och kravlat mig upp tar jag mig in i hagen med rutan. När jag riktar in mig på att sätta fast rutan, ser jag i ögonvrån min son stå bredvid mig.

-Vad vill du då? nästan snäser jag åt honom.

- Pappa sa att jag skulle hjälpa dej att hänga upp fönstret.

Det var nästan att jag i mitt dåliga humör skulle sagt ""Det gör jag själv", men jag lugnade mig supersnabbt och lät honom göra det.

Under tiden så hade min man fått tag i lite skruvar och konsoller för att sätta upp nya sittpinnar åt hönsen. Det blev så bra så. Nu kan alla tio hönsen i detta hus sitta på pinnen och slippa få kompisarna skit på ryggen och inte blåser det in på dem längre. Nu är det bara äggreden de skulle behöva, men det får vänta ett litet tag. De har ju ändå "äggstanning" nu

Visst är de väl bra!!! Lyssna...

Tennessee Drifters - ett lokalt band.

Går på halvfart

Jag har ingen lust till någonting just nu. På jobbet är det inte så mycket att göra, men ändå blir man helt slut efter en dags arbete och så har jag en förkylning som inte bryter ut ordentligt. Det är inte så konstigt att man blir förkyld på jobbet. Jag är ju en medelålders tant med "kärringevallningar". Alltså får man sådana svettbyar och med porten öppen i packen så kyls man ju ner samtidigt, eller så skall man i i frysarna som står och blåser ut kylan. Har man då otur att frysen har orkat upp till 18 grader, då är det som en vinterstorm där inne. Därför går man nu runt och nyser och snorar. Ja, men ta och sjukskriv dig några dagar tycker ni. Nä! det går inte för sig. Vi är redan underbemannade p.g.a. två sjukskrivna. Den ena har fått en njure och mjälten bortopererad så hon är jättepigg på att arbeta. Den andra hade fått något tjall på hjärtat och skulle stanna hemma i två veckor för att vila. Läkaren trodde det var något stressrelaterat. Kommer en till och säger att "jag är sjuk och stannar hemma", då har vi väl en skallig chef efteråt.
Idag var det den andra lördagen i rad som jag fick jobba och skall även göra det nästa lördag också. Ytterligare en helg åt h-e. Jag orkar inte bry mig längre.

Jag har ett stort bord köket/vardagsrummet som är belamrat symaskin, tyger, pärlor, fotografier, scrapbookingmaterial o.s.v. Allt detta skulle jag vilja pyssla med, men som en kompis uttrycker sig ibland, ORK! När jag då är nere hos min dotter och ser vad hon kan åstadkomma trots sin sjukdom som kan däcka henne när som helst blir man avundsjuk.

Just nu skulle jag vilja ha ett sabbatsår, eller ännu bättre, att vi vann på det där lottot som vi har ihop på jobbet. Det verkar var lögn i h-e att få prickat in storvinsten som gör att vi kan få tacka för oss och gå hem och sparka oss trötta en dag. Det är en tjuga då och då i vinst. Vi har en vinstpott just nu på 811 kr på alla dessa år. Nej man får nog knoga vidare och arbeta och hoppas att man når pensionen vid 65 och fortfarande kan röra sig. Hoppas också att man får en pension som man kan leva på.
Hej till er alla som kanske läser detta från en snorig, trött bageriarbetare

Inga smärtor mer

Moas lilla häst "Mackan" finns inte hos oss längre. Efter en veterinärundersökning konstaterades det att han hade fått fång och ett roterande hovben i en framfot.

Vi har inte sett något tecken på fång förut, men igår så tyckte Mina döttrar att han verkar inte må bra och tog in honom. detta var med möda då han hade ont i sina fötter.

Tyvärr så är det ju så att har det gått så här långt är det inget att göra än att han får sluta sina dagar.

För att göra pinan kort lät vi veterinären ge honom en dos sömnmedel så han fick somna in.

Det är alltid sorgligt att behöva ta bort ett djur, men i det här skedet är det bäst.

Ha det bra Macahan där du är, men vi kommer att sakna dig.

Vem drog ur proppen?

Nu har det varit varmt och gott ett par dagar och jag har solat och badat i poolen. Det har varit jätteskönt och eftersom det hade regnat en del så hade det fyllts på med mer vatten efter hand i poolen. Nu helt plötsligt tyckte min man att det behövde slangas ur en del, vilket jag tyckte var onödigt. Han ville jag skulle passa slangen och stoppa när det var i lagom nivå. Icke sa nicke, det fick han göra själv. Jag gick in och tittade på TV och förpassade mig i sängen för en nattsömn. Vattnet fick han passa själv.

Gick upp klockan fyra för att åka till jobbet och hämta en tårta som jag hade glömt. Kommer hem och sätter mig och tittar på "Lilla huset på prärien". Så småningom kommer mannen nerdrällande och tittar ut och det kommer något svordomslikanade ljud ifrån honom. Han muttrar något om tömningen av poolen.

Har du tömt poolen helt? undrar jag

Ja, se själv. svarar han

Jaha, då är det bara att fylla på igen då. konstaterar jag

Vilket han började med.

Jag saknar min son

Nu har jag inte sett min son på en och en halv vecka. Han har äntligen fått körningar efter att ha gått arbetslös sedan i mars. Han hade då kört grus bl.a. nere i Älvängen till ett vägbygge. Så kunde han inte köra den bilen för den var inte miljöcertad och då var det slut på jobb hos den åkaren. Så äntligen hörde denna nya åkare utav sig med sitt intresse av min son för lite körningar. Det började med en körning till Alingsås och därifrån har han hamnat i övre Norrland. Senast vi hörde utav honom var han i Abisko. Vet ni hur långt uppe det är? Kolla er Atlas. Närmast hem var när han fick en körning till Filipstad. Då var han inne på de sista kalsongerna och hade hemlängtan. Då sa jag till min man, kan du inte köra dit upp med rena kläder och ta gärna med dig svärfar så kan han få se hur hans barnbarn jobbar. Det var inga problem. Den gamle tyckte det var trevligt att få åka med och det passade på att hälsa på en syster till honom i Arvikatrakten. En annan som var nöjd var svärmor. Hon fick en dag för sig själv.

Själv fick jag en kompisträff i stan med en gammal skolkamrat och granne. det var jättekul att få träffa henne efter all dessa år. Men nu skulle det allt vara roligt om jag kunde få se min son hemma igen, åtminstone en dag.

Höet är bärgat

Idag har vi haft en relativt lugn dag. Min man körde sin mor till Näl för en träff med doktorn. Innan detta lämpade han av mig och Jenny på Överby köpcenter för lite shopping. Det blev två par skor och en tvättkorg, samt en dvd med den gamla serien från -78 "Mot alla vindar".

Det är alltid roligt att köpa sig några roliga skor och inte vanliga tråkiga svarta eller vita. Först såg jag de rosa och sedan de gröna med prickarna och fick naturligtvis beslutsångest. De fick bli båda paren.

Att vi fick en fridag idag var att nu var höet bärgat in i ladan. Det blev lite nervöst när pressen gick sönder i måndags för han som skulle fixa höet åt oss. Det var nämligen lovat ett litet åskväder på onsdagen, men det kom redan på tisdagen och det blev två små skogsbränder, men inget regn hos oss. Höet klarade sig och igår kördes det för fullt och ett gäng kom och hjälpte till att få in det snabbt i ladan. Jenny fixade saft och bullar som avnjöts medan vi väntade på vagnarna.

När jag kom hem klädde jag av mig och gjorde mig färdig att ta mig en dusch och klev sedan in i duschen. Iiiiiiiihhhhh!!!! något rörde sig på golvet. Jag står som kletad uppefter väggen och skriker på min man

-Ta bort den!!!!

-Vad är det? gastar han tillbaka.

-En äcklig padda. Tjuter jag tillbaka

Precis när min man kommer in på toaletten rör sig paddan igen (det var en knytnävsstor mahognyfärgad pladuska) jag bara gastade ur vägen och hoppade hur duschen samtidigt som jag knuffade undan gubben. Behöver jag säga att han hade det mycket muntert? Han petade i alla fall in djuret i en hink och muttrade att den så lite torr ut.

- Paddor vill inte bada i för mycket vatten, de vill bara vara i fuktig miljö förklarade jag för honom. - Det är grodor som badar och simmar. Ja han bar ner paddan till avloppsdiket så den fick välja själv hur den ville ha det. Jag fick i alla fall duschat ensam sedan.

Det är tur man har en pool

Är nu inne på min andra semestervecka och jag har tur med vädret. Nu är jag ingen älskare av mycket värme, men jag klarar detta bra i år. Vi har ju vår pool och när vi nu nått de temperaturer som är, då doppar även jag mig i den. Mitt första var inte frivilligt, men när jag kommer ut och får se att ett av våra stora parasoller har flugit upp i luften och sedan landat upp och ner i poolen och min man är inte hemma. Då får man bita i det sura äpplet och kliva i spat. Först skall man fälla ihop detta jätteparaply och sedan kämpa med att få upp det på rätt köl så det går att hiva den ur vattnet. Det var inte gjort i en handvändning. Vattnet gjorde den extra tung och den spretade en hel del, men till slut fick jag ur den och poolen var hel. Puhhhh!!!

Efter detta badande av benen vågade jag mig sedan att doppa mig helt och nu är jag i några gånger om dan i alla fall. Det är lite lättare än att gå in i duschen om man bara skall svalka av sig.

Så har vi ju lilla Moa som vill komma upp och bada och det är ju klart hon får. Hon vet att hon inte får vara i poolen om det inte är någon vuxen som håller koll på henne, så hon ligger och gastar på en om man inte är inom hennes synhåll. Hon har mycket konster för sig i vattnet som måste bevittnas. Allt ifrån hur man kan hänga på kanten och plaska med benen, försöka sig på att göra simtag och leka med båtar och plastankor.

Jag skall shoppa!!!!

Vad skall man ha en semester till? Jo man kan göra oförberedda shoppingturer som är roliga, som att åka till IKEA. Detta skall jag göra om en halvtimme. Jag har också lyckats att få med min älsta dotter på denna tur trots att hon fyller år idag och har att göra hemma. Egentligen är det väl dumt att den som fyller år skall fixa och dona för att man fyller år? Det borde väl egentligen de som uppvaktar göra. Som att överaska med en liten shoppingtur och ev. en fika och så passar man kanske på med att köpa presenten till jubilaren. Tänk att det är över trettio år sedan hon var så här liten och när jag kom hem med henne och lade henne i spjälsängen så bökade hon sig upp i ett hörn och kurade ihop sig. Vet ni hur enorm en spjälsäng verkar när ett sådant här litet kryp ligger i ett hörn av den?

Solen skiner och jag är ledig

Att det kan vara så skönt att vara ledig. Solen skiner och inte en tårta eller bakelse så långt ögat kan skåda. Inte en bagare eller konditor heller, det är bara så skönt.
Arbetskamraterna frågade vad jag skulle göra på semestern, det vet jag inte svarade jag. Måste man göra något? Måste man planera sina lediga dagar så de innehåller någon sorts aktivitet? Lyxen för mig är att kunna göra något när jag känner för det.

Fredagsdrinken

När man är inne på Magnus Ugglas blogg så får man varje fredag ett tips om fredagsdrink. Om han har haft med detta vet jag inte.

Jag skickade i alla fall min man till Uddevallas köpcenter för att införskaffa helgens mat och dryck. Eftersom det är midsommar består maten av sill, potatis, jordgubbar och kött till grillning. Samt allt annat tillbehör till detta.

Sedan är det ju så att sillen är en fisk och den vill simma och då skall ju lilla nubben också vara med och då måste ju bolaget ha ett besök och varje år hoppas man ju på en varm skön midsommarkväll med en longdrink i handen och då beställde jag en flaska blåbärsvodka. naturligtvis fanns inte det, men min käre make lyckades hitta en ekologisk blåbär/björnbärsvodka, dessutom kravmärkt.

När han kom hem med flaskan blev jag nyfiken och vred av korken och luktade på drycken- Ahhh! den doftade ju gott. Ett litet smakprov direkt ur flaskan. ( maken glodde med stora ögon på mitt tilltag, är nämligen inte så benägen att inmundiga starka drycker så ofta). Detta skall bli gott till en långdrink. Vad har vi i denna drink? Jo en skvätt av denna vodka efter behag och fyll upp med Sprite, Seven upp eller fruktsoda och i med en klyfta limefrukt och is. Det blir så gott, gottigott gott. Är det då också en varm dag är det fullbordat.

Hönsen bara jävlas

Idag skall det komma en dam och hämta ägg till en bekant som vill ha Rhodisägg. Jag har sprungit ut och in i hönshusen för att samla ihop detta. Då verkar det som om hin håle har flygit i hönsen. -"Vi maskar nu" verkar de ha kommit överens om och gör de inte det så pickar de sönder några. Allt för att det skall bli så lite ägg som möjligt. Så om det inte hjälper så håller de på sig för att senare klämma ut ett jätteägg som ovan av en vikt på 98 gram. Jag tog ett skjutmått och mätte längden på den och den var 7,6 cm.

Visst är det häftigt att få ett sådant ägg någon gång, men inte idag när jag kan få bra betalt för äggen och hopp om att få sprida rasen ännu mer.

Alltså är min slutsats, hönsen jävlas med mig.

Skadad fot inget hinder

Idag kom min arbetskamrat Kristoffer till jobbet hoppande på kryckor.
-Vad har hänt?
-Jo, jag halkade ock skadade foten när jag lämnade tårtor på Coop för två veckor sedan. svarade han.
-Jag lyckades få ett sår också och det har nu blivit en infektion i detta och jag var igår på vårdcentralen för första gången i mitt liv, fortsatte han.
-Vad sa de mer då? undrade jag.
- Det var penicilin som gällde och så ville de att jag skulle stanna hemma och vila foten, men det gick jag inte med på, för det passar inte just nu när vi är underbemannade.
- Och hur har du tänkt fixa detta då, undrade jag
-Jag åker på varuvagnen och så kan jag sitta på den medans jag gör tårtorna, flinade han glatt.
Jag kan berätta att han for som ett jehuuu genom lokalen på denna vagn så det var bara att hålla sig ur vägen. Där emellan hoppade han på ett ben. Hur han sedan fick upp 10 kg wienerdeg ur deggrytan vet jag inte. Den bara låg på bakbordet hux flux och degstyckena flög fram för uppskärning till Wieneråttor. Jag hade full sjå att hinna med, men till slut hade jag snott ihop 416 "åttor".
När det var dags att städa upp efter oss, tyckte jag att det fick vara nog.
- Gå hem nu och vila foten om du nu skall jobba imorgon. Städar gör jag nu.
Han var nog nöjd att få åka hem. För det kom fram att han hade tagit värktabletter ett par timmar före.
Så nu blir det svårt att komma till jobbet med stukade fötter och kraftiga skavsår och säga att man måste sjukskriva sig. Då säger väl chefen,
-Varför då? Kristoffer kunde ju jobba med skadad fot.
Förbaskade sabbotörer.

Rätt man på rätt plats

Idag fick jag för mig på jobbet att idag skall jag åka till Granngården och köpa stängselstolpar och fixa hagarna som jag lånar av grannen. Jag frågade min yngre dotter som för tillfället är på min arbetsplats och jobbar i packen om hon ville hjälpa mig att få hem grejorna. Det gick ju bra om bara jag hämtade mitt barnbarn Moa på skolan så hennes lillebror Jonas fick ta sig en middagslur.
Som vanligt när man åker och handlar så åker det ner mer än vad man tänkte sig från början. Det blev kattmat, stängselhandtag, skarvningsbleck och lite till. Väl hemma så kom den vanliga frågan från Moa, -Mormor får jag komma hem till er? Så klart fick hon det.
Väl hemma så får jag till min glädje se min son stå i vårt garage, alltså rätt man på rätt plats och kvickt som tanken frågade jag om han kunde hjälpa mig att slå ner några stolpar. Han var inte nödbedd, men han fick åka ner till gården och hämta storsläggan. För naturligtvis hade den hamnat där. Jag fick senare höra av min man att han bett sonen att hjälpa mig att slå vägkanterna upp till vårt hus, men det glömde sonen att säga. Jag säger ändå inget om det han hade i allafall slagit av bränn-nässlorna runt rabarbern och en bit av vägkanterna
När stolparna var fixade började jag och lilla Moa hänga upp elrepen. Ja, Moa föresten hon skuttade mest runt med hundarna och plockade blommor med så där korta skaft som bara barn gör. Ni vet sådana buketter som bara går att ha i äggkoppar. Dock hade hon funnit ut en annan plats att ha dem i, mina bakfickor på jeansen. Jag såg nog ut som en ruggande höna i baken med dessa spretande buketter i fickorna.

Hundarna i sin tur hade tydligen det jätteroligt. Det fanns inte ett buskage som de inte var nere med sina nosar och rotade. Lilla Asti hade det lite besvärligt att kunna se allt omkring sig. Gräset var så högt och hon så kortbent. Hon såg ut som en liten känguru när hon studsade upp och ned för att kunna se och samtidigt ta sig fram i vegetationen.
Så med lite mat i magen är det skönt att gå och lägga sig och vila efter en sådan tur i naturen.

Varning!! MC på väg
Min man hade en dröm som gick i uppfyllelse för några år sedan, en stor fin motorcykel. Jag fick syn på drömmen när vi var och letade i en MC-affär. En svart blank Yamaha Wildstar 1600. Vi köpte den och hade den nästan ett år när min man råkade ut för en olycka med den p.g.a. en klantig bilist som tvärnitade för en ambulans och det höll på bli en seriekrock. Tur i oturen så blev det bara min man med cykeln och den framförvarande bilisten som råkade illa ut. Cykeln löstes in av försäkringsbolaget, men vi har fått reda på att den går på vägarna igen. Någon var nitisk nog att reparera den. Nu stod vi där utan cyckel och vår semestertripp höll på gå om intet. Vi letade igenom annonser som tokiga utan resultat. Så ett sista chansning var att kolla upp MC-butiken där vi hade köpt vår gamla. Jo det fanns en Wildstar fast några år nyare och champagnefärgad. Efter att ha kollat den och resonerat om priset så köpte vi den. Vi fick får semestertripp i Skåne.


Här om dagen fick vi ett SMS från Uddevalla MC som vi är medlemmar i, att det skulle vara en tur upp till Halden på Kristi "flygaredag". Tag med fika och häng med, kl. 9.00 utanför "Mona-Lisas".
Vi beslöt att vi hänger med trots att min man inte är så förtjust i att åka med i följen som är fler än fem till sex cyklar, men okey för en gångs skull kan vi väl stå ut med några flera. Vi var väl 7-8 cyklar som mötte upp och fick då reda på att vi skulle köra över Lysekil för att hänga på MC-gänget där för att sedan köra över Dingle och Hällevadsholm. Det tyckte vi och några till var en onödig körning. Vi körde direkt upp till Dingle och väntade in dem från Lysekil. Efter ca 1 timme fick vi en chock. Vi hörde hur det började mullra och så dök de första cyklarna komma. De tutade och vi fick fort på oss hjälmarna och på vår MCs. Det var tur att det fanns en rondell i lilla Dingle annars hade vi inte kommit ut i den långa karavan av MCs som kom mullrande. Det bar iväg upp mot bullaren och det gick inte att räkna hur många cyklar som låg före och arma de bilförare som kom från någon sidoväg och ville ut. De fick vackert stå där en stund och vänta.

När vi hade kommit upp i Bullarebygden så var det dags för första pausen vid en ICAbutik som det turligt nog fanns en toalett som det snart ringlade en kö utanför. Nu tar det ju sin tid att uträtta sina behov, då det är en del att plock av sig innan man får satt sig. Som i mitt fall jacka, ryggsköld och tröja. Sedan ska de tjocka skinnbyxorna ner. När sedan allt aär klart ska det på igen. Upp med byxorna, in med magen, igen med knapparna och hålla andan så man får dragit åt svångremmen så knapparna inte åker upp igen. På med tröjan, ryggskölden och så jackan, puhhh. När jag kommer ut får jag reda på att de har räknat till 194 MCs. Det du min käre man det hade vi inte räknat med.

Så bar det av igen. Vi åkte på slingrande vägar med vacker omgivning. Det stod folk överallt och tittade på när vi kom och på ett ställe i Norge viftade en kvinna med en Norsk flagga och vinkade. Vi nådde till slut vårt mål för färden, Fredrikstens fästning. Parkeringen var packad med MC och det var en blandning av unga och gamla MCförare, kvinnliga som manliga.

Vi var några som hittade minnesstenen uppe vid fästningen och använde den som fikabord och kunde därifrån skåda över de andra som satt nedanför i gröngräset.

Den röda byggnaden som ni ser här inunder är en restaurang och där fanns det en toalett som blev flitigt använd.
Frå Halden delade vi upp oss och åkte som vi ville. Jag och min man åkte samma väg hem igen för oss själva och det kändes långt då jag började frysa och ha ont i baken. Det var bara att åka in på Maxi och köpa korv och pulvermos och snabbt hem och fixa mat.

Det var en upplevelse att vara med om, 194 cyklar!! Ändå var detta inte rekord, någon pratade om att det hade varit vid något tillfälle över 300.

'Tuppjakt'... eller...

När man är en försvarslös stackars hönsflock måste man alltid ha någon som håller vakt. Man vet aldrig när faran kan slå till.

Om faran inte kommer från luften kan den mycket väl komma smygandes runt nåt hörn. Man måste alltid vara på sin vakt.

Tupparna är de som oftast utses som vakter. De väsnas mer än oss höns och kan då varna bättre.

Tror att det är fritt fram att gå vidare. Håll ihop gruppen.

Nu är det kört!!! Monstret är HÄR! Håll ihop gruppen så låter han oss vara.

Naturligtvis är det nån hönshjärna som inte stannat med gruppen. Snabba dig hit till oss så lämnar han dig ifred.

Fågelhund

Jag trodde i min enfald att Jack Russelterriers var grythundar, men där har jag fel. Min lilla Asta är en fågelhund. Hon jagar höns och ankor. Flaxar de upp i luften hoppar hon efter dem och hon hoppar högt för att vara så liten. Idag får jag höra ett herrans väsen från en anka. Jag far ut genom dörren och ropar på Asta då jag anar oråd. Vad kommer runt knuten på huset om inte lilla Asta med min vita mignonanka i käften. Den hängde slappt i gapet på hunden och jag röt, "Vad håller du på med?" varpå hon släpper sitt "byte" och den far upp på benen och springer iväg. Puhh! tänker jag i samma stund som jag sätter av efter hunden och får tag i henne efter ett varv runt huset. Hunden blir skakad i nackskinnet och bannad för att därpå åka in i buren tillsammans med sin far. Den stackars fadern tror i kalabaliken att han har gjort något fel och ser skamsen ut också. Så det är bara att lugna ner honom att matte är inte arg på honom.
Så nu vet ni det att "trasslar" är inte enbart grythundar. De är fågelhundar också.

Magsjuka och skogskörning

Nu är jag inne på min fjärde dag med magsjuka. Jag har aldrig varit med om något så envetet i magsjukeväg. Det brukar vara över på ett par dagar. Jag har levt på coca cola, isglass, ett par smörgåsar och två korvar. Smörgåsarna och korven åt jag när jag tyckte att nu verkade det vara på bättringsvägen, men inte då efter några timmar kom det upp igen. Så nu vet jag inte vad jag skall stoppa i mig mer än colan. Glassen är slut och maten vill jag inte ha. Har föresten gått ner fyra kilo på dessa dagar, men det är väl inga problem. Det säger väl bara poff så är man uppe i matchvikt igen (tungvikt).

Är det föresten någon mer än jag som tycker coca colan nu för tiden smakar vattnigare än förr, speciellt i de stora flaskorna? Jag kanske inbillar mig och jag är innerligt trött på avslagen cola.



Det som är tråkigast just nu är att jag inte kan gå och titta på när en bekant till mig kör fram mitt timmer och massaved med sina Nordsvenska hästar. Skogen hade blivit bra ruffsig efter att fått ha vuxit upp lite hipp som happ efter en storm för ca. trettio år sedan. Grannen vid detta skifte undrade om vi inte kunde göra en liten gallring för det började bli rätt dystert på deras tomt. Jag tog då och kontaktade Thomas om detta och han fick med sig en man från Sydved. Det enda vettiga var att såga ner det mesta. Björk och fura får stå kvar.

En liten skördare tog ner allt på en dag. Jag kan undra hur länge det skulle ta för min man att såga ner allt detta. Det blev mer än man trodde. Nu var detta det enda i maskinväg som jag kunde tänka mig skulle gå i min skog. Eftersom jag är älskare av Nordsvenskar och har en själv och tycker att man skall vara försiktig med hur man far fram i skogen vid avverkningar så var det enda riktiga valet att ta hit en som jobbar med hästar i skogen och då fick Thomas göra detta. Vi kanske hade tjänat på att ta ner skogen själva och ta ut allt själva, men vi har inga maskiner och sådan hjälpmedel som behövs för att skona kroppen i sådant här arbete. Jag är ändå glad om det inte går back och jag har bidragit att skona en bit skogsmark för förstöring. Jag har också bidragit att några personer har haft några timmars jobb och att ett par hästar har fått sitt berättigande i miljövårdshänseende och att de behövs i framtiden också.

Den Nordsvenska hästen är för mig den mest användbara hästen även om jag personligen inte nyttjar den fullt ut.
Vill ni se bilder på hästarna i min skog så har min dotter varit framme och fotograferat dem. Kolla in på lessontokigs blogg.

Nu har jag lärt mig hur man lägger in bilder och då börjar jag med denna. Så här gömmer sig Asta när man skäller på henne eller när "snabeldraken" är i farten.

Envetna förkylningar

Nu har man dragits med förkylningsinfektion sedan nyår. Den har inte brytit ut ordentligt så man har blivit sängliggande i feber. Nej då, bara så man har fått snuva, huvudvärk, värk i bihålorna, småvärk i öronen och värk i käkarna och tänderna. Det har inte varit värre än att man kunnat stå på benen och ge sig iväg till jobbet och pina sig igenom dag efter dag med hjälp av nässpray och alvedon. Jag kan ju säga att det känns ju inte fräscht att hålla på att springa och snyta sig stup i kvarten och blaska sig i vatten efter varje anfall. Då jag jobbar på ett bageri känns det inte så kul att hålla på med matvaror som andra skall äta utav, men det är ju bara vid magsjuka som vi inte är önskvärda till arbetet.

Då man är i skedet med huvudvärk och är hemma då har man ju skaffat sig en extra plåga i den lilla valpen Asta. Hon är ju en liten terrier och med det finns det en liten egenskap som de har och det är envishet. Detta visar hon i största allmänhet att hon vill att alla skall dansa efter hennes pipa (skall). Man hör ständig ett bjäffande från henne när hon triggar de andra hundarna eller den stackars gamle katten Findus. Det enda som får henne tyst är dammsugaren. Men vem orkar med en huvudvärk ha en dammsugare gående hela tiden? Jag kan ju förstås inte låta bli att berätta att hon är jättesöt när hon gömmer sig bakom matter eller husses gummistövlar när dammsugaren går igång. Får jag bara lärt mig hur man lägger in bilder utan sin dotters hjälp skall ni få se.