Varning!! MC på väg
Min man hade en dröm som gick i uppfyllelse för några år sedan, en stor fin motorcykel. Jag fick syn på drömmen när vi var och letade i en MC-affär. En svart blank Yamaha Wildstar 1600. Vi köpte den och hade den nästan ett år när min man råkade ut för en olycka med den p.g.a. en klantig bilist som tvärnitade för en ambulans och det höll på bli en seriekrock. Tur i oturen så blev det bara min man med cykeln och den framförvarande bilisten som råkade illa ut. Cykeln löstes in av försäkringsbolaget, men vi har fått reda på att den går på vägarna igen. Någon var nitisk nog att reparera den. Nu stod vi där utan cyckel och vår semestertripp höll på gå om intet. Vi letade igenom annonser som tokiga utan resultat. Så ett sista chansning var att kolla upp MC-butiken där vi hade köpt vår gamla. Jo det fanns en Wildstar fast några år nyare och champagnefärgad. Efter att ha kollat den och resonerat om priset så köpte vi den. Vi fick får semestertripp i Skåne.


Här om dagen fick vi ett SMS från Uddevalla MC som vi är medlemmar i, att det skulle vara en tur upp till Halden på Kristi "flygaredag". Tag med fika och häng med, kl. 9.00 utanför "Mona-Lisas".
Vi beslöt att vi hänger med trots att min man inte är så förtjust i att åka med i följen som är fler än fem till sex cyklar, men okey för en gångs skull kan vi väl stå ut med några flera. Vi var väl 7-8 cyklar som mötte upp och fick då reda på att vi skulle köra över Lysekil för att hänga på MC-gänget där för att sedan köra över Dingle och Hällevadsholm. Det tyckte vi och några till var en onödig körning. Vi körde direkt upp till Dingle och väntade in dem från Lysekil. Efter ca 1 timme fick vi en chock. Vi hörde hur det började mullra och så dök de första cyklarna komma. De tutade och vi fick fort på oss hjälmarna och på vår MCs. Det var tur att det fanns en rondell i lilla Dingle annars hade vi inte kommit ut i den långa karavan av MCs som kom mullrande. Det bar iväg upp mot bullaren och det gick inte att räkna hur många cyklar som låg före och arma de bilförare som kom från någon sidoväg och ville ut. De fick vackert stå där en stund och vänta.

När vi hade kommit upp i Bullarebygden så var det dags för första pausen vid en ICAbutik som det turligt nog fanns en toalett som det snart ringlade en kö utanför. Nu tar det ju sin tid att uträtta sina behov, då det är en del att plock av sig innan man får satt sig. Som i mitt fall jacka, ryggsköld och tröja. Sedan ska de tjocka skinnbyxorna ner. När sedan allt aär klart ska det på igen. Upp med byxorna, in med magen, igen med knapparna och hålla andan så man får dragit åt svångremmen så knapparna inte åker upp igen. På med tröjan, ryggskölden och så jackan, puhhh. När jag kommer ut får jag reda på att de har räknat till 194 MCs. Det du min käre man det hade vi inte räknat med.

Så bar det av igen. Vi åkte på slingrande vägar med vacker omgivning. Det stod folk överallt och tittade på när vi kom och på ett ställe i Norge viftade en kvinna med en Norsk flagga och vinkade. Vi nådde till slut vårt mål för färden, Fredrikstens fästning. Parkeringen var packad med MC och det var en blandning av unga och gamla MCförare, kvinnliga som manliga.

Vi var några som hittade minnesstenen uppe vid fästningen och använde den som fikabord och kunde därifrån skåda över de andra som satt nedanför i gröngräset.

Den röda byggnaden som ni ser här inunder är en restaurang och där fanns det en toalett som blev flitigt använd.
Frå Halden delade vi upp oss och åkte som vi ville. Jag och min man åkte samma väg hem igen för oss själva och det kändes långt då jag började frysa och ha ont i baken. Det var bara att åka in på Maxi och köpa korv och pulvermos och snabbt hem och fixa mat.

Det var en upplevelse att vara med om, 194 cyklar!! Ändå var detta inte rekord, någon pratade om att det hade varit vid något tillfälle över 300.