torsdag 31 december 2009


Gott Nytt År

Idag för ett år sedan, var jag iväg för att fotografera en nordsvensk häst till omslaget av tidningen som FNH i Bohuslän ger ut (FNH= föreningen nordsvenska hästen). Om ni inte kommer ihåg det så kan jag påminna om att det var svinkallt den dagen. Näsvingarna klibbade ihop vid varje andetag. Vi hade inte mycket snö som ni ser på bilden, men is. Folk åkte skridskor på isarna så det sjöng. Har ni hör när isarna sjunger. Ett mycket underligt ljud. Till och med hästarna på bilden undrade var ljudet kom ifrån. Deras husse och hans syster var ute på isen och svischade runt.

I år ser ju vårt vinterland annorlunda ut, men det är ändå kallt. Så vad tror ni? Är vi som är medelålders och äldre tillbaka till våra barndoms vintrar?

söndag 29 november 2009

Stora barn och små barn


Att var förälder är ju något som man är livet ut. Det är ju inget nytt och man har ju normalt mycket glädje och en del oro över dem.

Barnen har jag som tur är ingen oro över att de skulle vara arbetslösa även om en av dem är långtidssjukskriven. Hon har ju i alla fall kvar sin anställning. Hennes sjukdomar är något som man önskade henne att slippa. Man är glad för hennes skull när hon har bra dagar och kan vara uppe och pyssla och fixa det fint i sitt hem. Att hon sedan orkar jaga runt sin bror med olika göromål, det är bara nyttigt för honom. Skall han så småningom bli sambo är det lika bra att han lär sig.


Den andra dottern lever med sin sambo och barn. Där flyter det på och barnen är mormor och morfars godingar.

Det är inte klokt vad åren går fort när man ser på dem vad de växer och utvecklas. Man såg inte på samma sätt med sina egna.


Moa är ju snart sju år (23 dec.) och är härlig att sitta och prata med om dittan och dattan. Hon är gärna uppe hos mormor och morfar. Här skall det ritas, klippas och klistras, samt leka med dockskåpen eller Barbie. Ibland skall hon ut och promenera med hundarna. Då har hon kommit på att man kan gå över till grannen på andra sidan berget. Är dom ute då skall hon prata en stund med dem och sedan komma hem till oss och skvallra vad hon har hört och sett.


Så har vi lille Jonas nyss fyllda två år. Vad han pratar!!!!!!!!!! och vad han hittar på olika saker att sysselsätta sig på. Med det så inkluderar han oss andra med att hela tiden springa efter och kolla vad han gör.


När han kommer till oss, då framför han sin önskan om glass. I fredags ansåg han att morfar skulle köpa det för det var ju slut förra gången han var hos oss. Att morfar hade köpt det visste han inte om, men nu skulle det poppas popcorn och han blev utan glass.

Efter popcornsmys frågade jag om han var trött. Det var ju klart att han inte var, men med lite lirkande om bokläsning och att mormor också skulle gå och lägga sig så gick det. En Pelle Svanslös och några sparkar i ryggen på mej så sov han som en stock och det gjorde nog jag också strax efter.


Att han är företagsam och orädd i många saker har vi ju märkt. En dag ringde hans mor hem till sin far och frågade om han kunde kolla om Jonas var uppe hos oss. Hon hade nämligen gått på toaletten och när hon kom ut så var ungen väck. Han fanns inte i huset eller på gården.

Morfar ut och tittar och vem kommer på vägen om inte lille Jonas. När han får syn på morfar förklarar han att nappen ligger i fickan. Han vet att morfar inte hör vad han säger om nappen är i munnen.

Att han mor blir förvånad att han har gått ända upp till oss (400 m), han som inte kan gå med dem utan att han skall bäras. Nu kunde han minsann gå själv.


Tänk vilket privilegium jag och min man har som lever så nära våra barn och barnbarn. Tro inte att vi springer ner varandras dörrar, men det är skönt att slippa ta bilen för att åka till dem.




söndag 25 oktober 2009

Hönsutställning

Jag har haft några höns och ankor på utställning. Jag har inte vetat om mina höns och ankor har varit rastypiska. För att få veta detta anmälde jag dem till en utställning där domare fick titta på dem och ge sitt utlåtande. När jag skulle samla ihop djuren här hemma så hade naturligtvis de flesta börjat rugga och såg ut som hönserihöns. Detta gick lika snabbt som när ett Askträd får sig en ordentlig frostknäpp och tappar alla blad på en gång. Det skedde på samma sätt med hönsen. Som tur var fanns det tre höns och fyra tuppar som inte hade hunnit med de andra i detta. Dom åkte ner i boxarna plus tre Holländska dvärghöns jag köpte här i höst. Herr och fru Anka åkte också ner i en box. Detta var på fredag eftermiddag och jag åkte iväg med dem till Backamo. Igår lördag kl. 12.00 skulle vi utställare få läsa domen på våra djur. Jag hade inte räknat med så bra poäng på Rhodisarna, men döm om min förvåning, en höna hade krafsat till sig hela 90 poäng. De andra hade fått 86.87.88.89 och en blev nollad pga. att det fattades en klo på en tå. Jag var helnöjd. Holländarna fick 90 och 93 poäng. Mignonankorna 90 och 92 poäng. Högsta poäng man kan få är hundra. Jag är alltså glad för nu vet jag att det inte är helskit jag har i hönsgårdarna. Jag pratade med vår ordförande i hönsföreningen som också är domare och han sa att färgen på Rhodisarna var bra, så skulle de se ut. Kammen växte på mig också och bröstet började blåsa upp sig på mig. Det har varit en toppenhelg trots skitväder och leriga hönshagar.

tisdag 6 oktober 2009

För blåsigt för mina höns

Igår fick jag äntligen satt in fönstret i hönshuset. För ett par månader sedan när det inte var så kallt plockade jag ut det ena fönstret i hönshuset för att få nya rutor i bågen. Båda rutorna var nu väck efter att den ena gick sönder efter ett tuppslagsmål och det andra gick i väggen när rutan flög upp vid ett vindkast. Jag kan då säga att det blev mycket glasflis i hagen.

Så i torsdags fick jag hämtat fönstret hos glasmästaren och målade sedan utsidan. Resten får vänta till våren. Så hade det äntligen torkat så mycket att det skulle gå att hänga upp.

Glad i hågen konkade jag ut eländet och då hände det som inte skulle hända. Det ligger en stendj... ivägen och naturligtvis skulle jag snubbla över den. På den korta tid som det tog att falla framlänges hann jag snabbt säga många fula ord. Hur gick det då med fönsterrutan kanske du undrar? Den klarade sig!!!! Jag fick ett par skitiga jeans, dåligt humör och en trasig jacka. Den översta knappen fastnade i hönsnätet och ilsken som jag nu var så slet jag tag i jackan och kvar i nätet sitter knappen. Efter att ha slitit mig loss och kravlat mig upp tar jag mig in i hagen med rutan. När jag riktar in mig på att sätta fast rutan, ser jag i ögonvrån min son stå bredvid mig.

-Vad vill du då? nästan snäser jag åt honom.

- Pappa sa att jag skulle hjälpa dej att hänga upp fönstret.

Det var nästan att jag i mitt dåliga humör skulle sagt ""Det gör jag själv", men jag lugnade mig supersnabbt och lät honom göra det.

Under tiden så hade min man fått tag i lite skruvar och konsoller för att sätta upp nya sittpinnar åt hönsen. Det blev så bra så. Nu kan alla tio hönsen i detta hus sitta på pinnen och slippa få kompisarna skit på ryggen och inte blåser det in på dem längre. Nu är det bara äggreden de skulle behöva, men det får vänta ett litet tag. De har ju ändå "äggstanning" nu

fredag 2 oktober 2009

Visst är de väl bra!!! Lyssna...

Tennessee Drifters - ett lokalt band.

lördag 26 september 2009

Går på halvfart

Jag har ingen lust till någonting just nu. På jobbet är det inte så mycket att göra, men ändå blir man helt slut efter en dags arbete och så har jag en förkylning som inte bryter ut ordentligt. Det är inte så konstigt att man blir förkyld på jobbet. Jag är ju en medelålders tant med "kärringevallningar". Alltså får man sådana svettbyar och med porten öppen i packen så kyls man ju ner samtidigt, eller så skall man i i frysarna som står och blåser ut kylan. Har man då otur att frysen har orkat upp till 18 grader, då är det som en vinterstorm där inne. Därför går man nu runt och nyser och snorar. Ja, men ta och sjukskriv dig några dagar tycker ni. Nä! det går inte för sig. Vi är redan underbemannade p.g.a. två sjukskrivna. Den ena har fått en njure och mjälten bortopererad så hon är jättepigg på att arbeta. Den andra hade fått något tjall på hjärtat och skulle stanna hemma i två veckor för att vila. Läkaren trodde det var något stressrelaterat. Kommer en till och säger att "jag är sjuk och stannar hemma", då har vi väl en skallig chef efteråt.
Idag var det den andra lördagen i rad som jag fick jobba och skall även göra det nästa lördag också. Ytterligare en helg åt h-e. Jag orkar inte bry mig längre.

Jag har ett stort bord köket/vardagsrummet som är belamrat symaskin, tyger, pärlor, fotografier, scrapbookingmaterial o.s.v. Allt detta skulle jag vilja pyssla med, men som en kompis uttrycker sig ibland, ORK! När jag då är nere hos min dotter och ser vad hon kan åstadkomma trots sin sjukdom som kan däcka henne när som helst blir man avundsjuk.

Just nu skulle jag vilja ha ett sabbatsår, eller ännu bättre, att vi vann på det där lottot som vi har ihop på jobbet. Det verkar var lögn i h-e att få prickat in storvinsten som gör att vi kan få tacka för oss och gå hem och sparka oss trötta en dag. Det är en tjuga då och då i vinst. Vi har en vinstpott just nu på 811 kr på alla dessa år. Nej man får nog knoga vidare och arbeta och hoppas att man når pensionen vid 65 och fortfarande kan röra sig. Hoppas också att man får en pension som man kan leva på.
Hej till er alla som kanske läser detta från en snorig, trött bageriarbetare

onsdag 9 september 2009

Inga smärtor mer


Moas lilla häst "Mackan" finns inte hos oss längre. Efter en veterinärundersökning konstaterades det att han hade fått fång och ett roterande hovben i en framfot.
Vi har inte sett något tecken på fång förut, men igår så tyckte Mina döttrar att han verkar inte må bra och tog in honom. detta var med möda då han hade ont i sina fötter.
Tyvärr så är det ju så att har det gått så här långt är det inget att göra än att han får sluta sina dagar.
För att göra pinan kort lät vi veterinären ge honom en dos sömnmedel så han fick somna in.
Det är alltid sorgligt att behöva ta bort ett djur, men i det här skedet är det bäst.
Ha det bra Macahan där du är, men vi kommer att sakna dig.